Succé eller fiasko?

För några månader sen frågade jag mig själv:

Kan jag hjälpa publiken att få en djupare lyssningsupplevelse och kan detta projekt fördjupa mitt sätt att lyssna så att jag faktiskt förmedlar det jag vill uttrycka?

Jag har sedan den dagen läst böcker, artiklar, avhandlingar och sett videos om ämnet ”att lyssna”. Jag har även fått intervjuat en underbar skara av människor om deras konsert- och lyssningsvanor.

Efter denna förberedelse så utarbetade jag en förberedande process för publiken som de använde som förberedningsmaterial till min konsert.

Under tiden jag blev klokare på ämnet ”att lyssna” så testade jag olika lyssningsidéer i mitt övningsrum. Allt detta ledde fram till konserten som både var en succé för mig och publiken. S

Jag tycker att detta projekt har hjälpt min publik att få en djupare lyssningsupplevelse. I den feedback jag har fått från konserterna så använder de meningar som ”Jag var med i musiken med en gång” och ”När musiken började sveptes jag liksom med och det fick mig att bli väldigt berörd”. Detta tycker jag tyder på en djup lyssningsupplevelse.

Den 60 åriga specialläraren intervjuade jag både innan och efter projektet. Hon sa innan projektets början att hon först kommer in i musiken när hon har tittat klart på omgivningen och att hon hellre lyssnar på pop än på klassisk musik. Efter konserten och övningarna sa hon istället ”Det var en ny upplevelse för mig och jag tyckte om den”.

Att gradera en lyssningsupplevelse från 1-10 känns onödigt så jag får gå på mitt samlade intryck av allt respons jag har fått och jag skulle säga att jag har lyckats.

Jag trodde att det skulle vara lättare att prata med människor om de har upplevt en ”högre upplevelse” genom musiken. Men de jag har pratat med blir överlag ganska generade när jag ber dem att prata om det. Från dem jag har fått svar har det både varit ja och nej.

Eriks Christensens lyssningsövning gjorde verkligen så att man fick en fin förståelse för lyssningens olika lager.

Jag är förvånad och lite rörd över att deltagarna faktisk hör nästan allt jag lägger in i stycket. ”Klagande, Inte nödvändigt trist men mera dystert. Tvivlande, som en är lite deprimerad. Där det skiftar tonhöjd och blir mera intensiv är det som någon kämpar med vad den skall göra.”

Detta är nästan ordagrant hur jag skulle vilja beskriva vad jag känner i början när jag spelar.

Reflektion över projektet

Det här projektet har tagit många vändningar. Det gick från något väldigt stort till något mera hanterbart. Jag tycker inte tiden jag spenderat på mitt stora projekt är bortkastad tid för jag lärde mig även av det och använde mig av vissa saker till mitt lilla projekt.

Om jag skulle ha gjort om något så skulle jag ha skaffat mig en handledare mycket tidigare i processen. Niels guidning har varit guld värd och hans kunskap om så många ämnen är djupt imponerande. Det har varit en förmån att få höra honom prata.

Jag har många gånger även tvivlat på om detta projekt är tillräckligt del av en konstnärlig process. Men jag kände att hela projektet fick en större relevans för mig som konstnär när jag började pröva av de olika sätten att lyssna på och föra in kunskapen in min övning.

För mig har det varit ett ganska stort hinder att alla de böcker jag har läst är skrivna på ett väldigt akademiskt sätt, vilket jag inte är van att läsa, så att bara komma igenom en bok tog mig väldigt lång tid. Trots detta så är jag glad att jag gjorde det för det gav mig denna kunskap och inspiration att genomföra detta projekt.

Jag har många gånger önskat under detta projekts gång att jag hade valt ett lättare ämne än “att lyssna”. Jag brukar mera arbeta matematiskt, mentalt (föreställa mig hur det skall låta) och hur det känns fysiskt att spela, men jag kände att det var just lyssningen som jag behövde för att komma vidare med mitt musicerande.

I övningsrummet: Intensive Listening

Del 1

Jag blev mycket förvånad över att mina deltagare i mitt lilla test hörde det i musiken jag faktiskt ville uttrycka. Jag hade förväntat mig att de skulle svara: ledsen och sorgligt och inte så exakt som “Klagande, Inte nödvendigt trist men mera dystert. Tvivlande, som en som är lite deprimerad.”

Det jag tänker på när jag spelar början är någon som är deprimerad, tvivlar och frågar sig själv hur hon kan stå till svars för sina handlingar.

Min lilla deltagarskara sa ingenting om frågor. Jag skulle vilja att det hördes mera frågetecken i mitt spel i början.


Nästa gång jag spelar provar jag att ”lyssna öppet” så att jag får fram klangen, men jag vill prova att ta upp tempot lite för att få fram den lite mera frågande karaktären.

Jag tyckte det hjälpte på början. När det börjar bli dubbelgrepp kräver fortfarande lite övning.


Del 2

Det som jag fastnade för på denna delen var att deltagare 1 sa ” Jag tycker det är en växelverkning”. 

Om jag skall vara ärlig har jag aldrig tänkt på det men det är ju det som faktiskt sticker ut, de höga tonerna. Jag har mera varit fokuserad på att det skall vara starkt och aggressivt.


Tillbaka till mitt spelande. Jag provar att ta bort borduntonen för att hitta uppdelningen.

Del 2 med bara toppnoter

Jag prövar med bordunton men jag tycker inte resultatet blir så mycket bättre.

Del 2

Jag prövar att romantisera det hela lite med lite vibrato och markeringar.

Del 2 med romantik

Kanske lite mycket men helt klart på rätt väg.


Del 3

Del 3

Här kommenterade deltagare 2 borduntonerna. Jag håller helt med om att de låter lite som misstag. Jag hör nu att jag nästan spelar dem som ett förslag. Jag skall se om jag kan göra dem lite mera jämna och mera som hjärtslag.

Del 3 med jämnare bordunton

Det blev helt klart bättre denna gången.

Helheten

Något som jag tyckte var spännande med att prata med mina två deltagare var att de inte delade upp stycket på samma sätt som jag tänker det på. Jag inser nu att jag kanske har delat upp stycket för mycket efter vad jag har sett i notbilden och inte efter vad man faktiskt hör. Kanske kommer det att hjälpa att ge stycket en bättre flow.

Konsertplaner

En av mina bekanta har länge bett mig om att komma och spela för deras musiksällskap, men jag har aldrig riktigt haft tid. Men nu, med en liten baktanke, frågade jag honom om jag kunde komma dit och spela. Jag frågade även om han trodde att hans gäster kunde tänka sig vara försökskaniner i mitt projekt. Efter konserten ses publiken och dricker vin och utvärderar sina upplevelser av projektet eller mailar in sina reflektioner. 

Han tyckte det var en lysande idé och att vi skulle göra det i december då jag ändå var i Sverige.

Min tanke är att publiken en vecka innan konserten ska starta konsertupplevelsen hemma hos sig själva. På min hemsida www.jennyluning.dk bjuds deltagaren in och får tillgång till sitt konsertmaterial sju dagar innan konserten.

De kan där välja att ta en snabb förberedningsprocess eller en lite mer tidskrävande och djupgående process.

De i publiken som väljer den förberedningsprocess som tar ”lite tid” skall varje kväll när de borstar tänderna under sju dagar lyssna till delar av Pendereckis ”Viola Cadenza”.

Denna förberedningsprocess kan verka helt banal, men jag har funderat på den länge och tror på den.

I intervjuerna som jag har gjort säger många att de får en djupare upplevelse av musik de redan känner till och att de har svårt att komma in i konserten de första 10 minuterna. Många säger även att de gärna hade lyssnat mera, men att det inte finns tid för det.

Min tanke är att när publiken lyssnar på konsertens första stycke varje dag i en vecka så vänjer de sig vid stycket. De kommer då lättare och snabbare in i en djupare lyssning.

Jag prövade själv att lyssna på stycket i olika situationer varje dag i en vecka och det är svårare än vad man kan tro. Den moderna människan har så otroligt mycket att göra och det finns helt enkelt inte plats för mera uppgifter. Efter en veckas testning så kom jag fram till att det enda ställe som jag är ensam på, ingen stör mig är när jag borstar tänderna. Detta är ju någonting som jag upprepar varje dag och inte krävde extra tid.

Anledningen till att jag har kortat ner stycket är att det tar sju minuter i sin helhet och det blir en lite för lång tandborstsession för de flesta.

Deltagaren instrueras i att ”slappna av i kroppen, stänga av hjärnan och bara lyssna”. Detta är en otrolig förenkling av Deep Listenings tanke om meditation och lyssning, men förhoppningsvis en snabb och effektiv beskrivning. De i publiken som väljer den förberedningsprocess som tar ”mycket tid” skall förutom tandborstritualen även genomföra en lyssningsövning och läsa lite information.

I övningsrummet: Deep Listening

Min plan idag är att jag skall prova av att lyssna med fokuserad lyssning och sen öppen lyssning. Fokuserad lyssning är när jag bara lyssnar på violans ljud och öppen lyssning är när jag tar in alla ljud som är omkring mig.

Jag inser efter att ha provat att växla mellan fokuserad lyssning och öppen lyssning att jag automatiskt lyssnar fokuserat när jag övar.

När jag öppnar upp och lyssnar öppet så hör jag:

  • Först och främst mitt eget spelande
  • Min dotter som sitter och säger ma-ma-ma-ma
  • Nyhetsuppläsaren i radion som pratar om väder
  • Min pojkvän som går och sjunger “Mariehønen Evigglad”
  • Min granne som spelar någon psalm på sitt piano
  • Ambulanserna som kör förbi

Jag hade gärna spelat in denna fantastiska ljudbild till er men min mikrofon filtrerar bort bakgrundsljudet.

Hemma tror jag fortfarande att jag kommer att lyssna fokuserat den mesta av tiden när jag övar, annars skulle jag bli allt för distraherad av min omgivning.


Jag skulle vilja ha mera klang i rummet (och lite mindre Evigglad i bakgrunden) så jag har begett mig till konservatoriet.

Här provar jag att lyssna fokuserat. Bara på mitt spel.

Fokuserad lyssning

Sen provar jag öppen lyssning där jag låter min hjärna ta in alla ljud.

Öppen lyssning

Det kändes ganska obekvämt att lyssna öppet när jag spelade. Varje gång när buss 2A körde förbi tänkte jag verkligen “oj där kommer bussen igen”.

Jag klarade inte av att sätta dubbelgreppen när jag lyssnade öppet.

Jag har nu lyssnat på de två olika inspelningarna och nu när jag jämför dem tycker jag faktiskt att när jag lyssnar öppet så låter början bättre.

Jag prövar att göra en inspelning där jag först lyssnar öppet och sen lyssnar fokuserat där det blir dubbelgrepp.

Ha, ha, ha, jag vet tyvärr inte om dubbelgreppen blev så mycket bättre men jag tyckte om känslan att lyssna öppet och sen lyssna fokuserat.

Konklusion

Det är ganska ansträngande att lyssna öppet tycker jag. Men jag tror att det skulle vara en bra ide om jag började göra den här lilla övning varje dag. Ofta så lyssnar jag bara öppet när jag kommer in i konsertlokalen och det kan ibland bli lite överväldigande. Att lyssna öppet gav mera efterklang för jag tog mig tid till att tonen fick klinga ut längre.

En sak som jag noterar är att för att kunna lyssna öppet måste jag titta längre bort i rummet och när jag spelar fokuserat så tittar jag ner på golvet.

Att lära känna sin publik

Niels Rosing-Schow föreslog förra gången vi sågs att jag skulle lära mig mera om människors vanor och tankar om att lyssna på klassisk musik. Detta kunde jag göra genom att intervjua människor i olika åldersgrupper.

Så det har jag nu gjort, jag har pratat med allt från en bartender till en psykolog.

Många av de jag pratade med gick på klassisk konsert 2-3 gånger om året, men önskade att de hade tid att gå flera gånger. Förvånansvis många hade en uppstarts tid på ca 10 minuter innan de kom in i musiken och tyckte att de fick en större upplevelse om de kände igen musiken. Många av de som jag pratade med föredrog att lyssna på musik i bilen och få hade upplevt ett “högre ögonblick” när de lyssnade på musik.

Min fråga inför detta projekt är om jag kan hjälpa publiken att få en djupare lyssningsupplevelse. Det ultimata målet var att och skapa en konsert så att de får uppleva ett “magiskt ögonblick”. Efter intervjuerna och böckerna jag har läst så tror jag inte man riktigt kan skapa det magiska ögonblicket genom någon slags ritual. Jag tror däremot att man på något sätt kan hjälpa publiken till en djupare lyssningsupplevelse.

En av de saker man kan göra för att hjälpa publiken är att låta dem bekanta sig med musiken innan konserten så att de känner till den.

Nedanför kan du se ett urval av intervjuerna.

Read More