Lyssningsguide

För att komma fram till en lyssnings guide för publiken, så ville jag pröva ”Intensive Listening – a practical guideline for listening in a group” av Erik Christensens från “An Introduction to Intensive Listening”.

Till hjälp hade jag två tappra deltagare. Deltagare nummer 1 har tidigare lyssnat en del till klassisk musik, spelat blockflöjt på nybörjar nivå men kan inte läsa noter och kan inga musiktermer. Deltagare nummer 2 har spelat fiol, kan musiktermer och är en van lyssnare

Stycket jag har valt de skall lyssna på är Pendereckis “Cadenza för solo viola“. Jag har valt detta stycke därför att jag tycker det är ett fantastiskt stycke som jag tror kan ge publiken mycket. Men jag vet även att det kan vara ett stycke som många inte uppskattar, vilket jag tycker är synd.


Försök 1

Vi började med två genomlyssningar och sen så ställde jag frågor enligt guiden.

Min lilla testpanel såg ut som frågetecken och jag insåg att jag hade valt alldeles för långa lyssningsexemplar. Det som de kom ihåg mest av var första biten av stycket som de beskrev både två som trevande, dystert och plågat. Sen andra bitar som de lade märke till var när jag började spelade dubbelgrepp, deltagare nummer ett beskrev det som “när du började spela duett”. Tredje biten var när temposkiftet kom och sen kom de ihåg slutet.

Jag bad min testpanel att ta en fika paus och bad att få återkomma.


Försök 2

Denna gång försökte jag med kortare bitar.Istället för att dela upp stycket efter notbilden har jag har försökt att dela upp den efter tydliga markeringar i musiken för att ge något att hänga upp sig på.

Jag spelade del 1 för dem som är början av stycket. Jag tycker detta är den viktigaste delen av hela stycket för här har Penderecki med så enkla medel skapat något så sorgset och ensamt.

Del 1
  1. De fick höra del 1 två gånger
  2. Fråga:
    1. Vad tycker ni att det här stycket har för stämning?

Deltagare 1: Klagande, Inte nödvändigt trist men mera dystert. Tvivlande, som en som är lite deprimerad.

Deltagare 2: Jag tycker det samma och där det skiftar tonhöjd och blir mera intensiv är det som någon kämpar med vad den skall göra.

  • Kan ni höra någon slags melodi?

Deltagare 1: Nej, men jag hör en konstant växlande. Jag hör ett tema, som blir gentaget.

Deltagare 2: Ja, jag hör ett tema: Ess-D, Ess-D, D Ess F E F Ess-D.

  • Är pulsen jämn? Spelar del 1 igen.

Deltagare 1: Nej, men i vissa delar är den jämn.

Deltagare 2: Jag skulle säga att det finns en puls men tempot ökar “poco a poco”.

Del 2
  • Jag spelade del 2 för dem två gånger.
  • Vad tycker ni att den här delen har för stämning?

Deltagare 1: Det är mera som ett bråk mellan två personer, den är fortfarande fram och tillbaka. Jag ser en spiralrörelse framför mig. Det är inte så klar vad stämningen är som i början. Jag tycker det är en växelverkningen.

Deltagare 2: Jag tycker att det låter hårt.

Del 3
  • Jag spelade del 3 för dem två gånger
  • Vad skulle ni säga att det här har för stämning?

Deltagare 1: Melankolisk och resignerat.

Deltagare 2: Väldigt trött. Men det kunde inte riktigt avgöra om alla borduntoner var meningen eller om de var där av misstag.

  • Tycker ni att det påminner om början?

Deltagare 1: Samma uppbyggnad men inte samma stämning. Långa pauser. Tonhöjden är lägre än mellanstycket.

Deltagere 2: Ja, melodin återkommer men akompanjeras av någet mere spöklikt.

  • Ljudet i slutet, säger det er något?

Deltagare 1: Det låter som någon spelar på vinglas. Jag tycker inte om det, det känns obehagligt.

Deltagare 2: Det känns verkligen som döden är nära, ljuset håller på att slockna.

  • Jag spelade hela stycket från början till slut.
  • Hur var det att lyssna på stycket från början till slut?

Deltagare 1: Det var lättare att höra stycket denna gången än första gången vi lyssnade på den. Genom att lyssna på en början, mitten och slutet var det lättare att följa med.

Deltagare 2: Jag håller med, det var mycket lättare denna gången


Det var helt klart bättre andra gången vi försökte. Små korta bitar är helt klart vägen fram och de kunde lättare följa med i musiken. Jag tyckte det var väldigt intressant att de använde ord som “Klagande”, “Inte nödvändigt trist men mera dystert”, “tvivlande” och “kämpar med vad den skall göra” om del 1. Dessa ord är exakt det jag tänker på och vill förmedla när jag spelar detta stycke. Spännande, jag skall ta med detta in i övningsrummet och tänka vidare på vår lilla session.

Jag kommer använda mig av en variation av den här lilla lyssningsövningen i mitt “konsertmaterial” som du kan hitta HÄR.

Konsertplaner

En av mina bekanta har länge bett mig om att komma och spela för deras musiksällskap, men jag har aldrig riktigt haft tid. Men nu, med en liten baktanke, frågade jag honom om jag kunde komma dit och spela. Jag frågade även om han trodde att hans gäster kunde tänka sig vara försökskaniner i mitt projekt. Efter konserten ses publiken och dricker vin och utvärderar sina upplevelser av projektet eller mailar in sina reflektioner. 

Han tyckte det var en lysande idé och att vi skulle göra det i december då jag ändå var i Sverige.

Min tanke är att publiken en vecka innan konserten ska starta konsertupplevelsen hemma hos sig själva. På min hemsida www.jennyluning.dk bjuds deltagaren in och får tillgång till sitt konsertmaterial sju dagar innan konserten.

De kan där välja att ta en snabb förberedningsprocess eller en lite mer tidskrävande och djupgående process.

De i publiken som väljer den förberedningsprocess som tar ”lite tid” skall varje kväll när de borstar tänderna under sju dagar lyssna till delar av Pendereckis ”Viola Cadenza”.

Denna förberedningsprocess kan verka helt banal, men jag har funderat på den länge och tror på den.

I intervjuerna som jag har gjort säger många att de får en djupare upplevelse av musik de redan känner till och att de har svårt att komma in i konserten de första 10 minuterna. Många säger även att de gärna hade lyssnat mera, men att det inte finns tid för det.

Min tanke är att när publiken lyssnar på konsertens första stycke varje dag i en vecka så vänjer de sig vid stycket. De kommer då lättare och snabbare in i en djupare lyssning.

Jag prövade själv att lyssna på stycket i olika situationer varje dag i en vecka och det är svårare än vad man kan tro. Den moderna människan har så otroligt mycket att göra och det finns helt enkelt inte plats för mera uppgifter. Efter en veckas testning så kom jag fram till att det enda ställe som jag är ensam på, ingen stör mig är när jag borstar tänderna. Detta är ju någonting som jag upprepar varje dag och inte krävde extra tid.

Anledningen till att jag har kortat ner stycket är att det tar sju minuter i sin helhet och det blir en lite för lång tandborstsession för de flesta.

Deltagaren instrueras i att ”slappna av i kroppen, stänga av hjärnan och bara lyssna”. Detta är en otrolig förenkling av Deep Listenings tanke om meditation och lyssning, men förhoppningsvis en snabb och effektiv beskrivning. De i publiken som väljer den förberedningsprocess som tar ”mycket tid” skall förutom tandborstritualen även genomföra en lyssningsövning och läsa lite information.

Erik Christensen, min nya idol

“Music Listening, Music Therapy, Phenomenology and Neuroscience” är en avhandling av Erik Christensen där han behandlar det mesta som har att göra med att lyssna.  I avhandlingen kan man även läsa delar av hans bok ”The Musical Timespace” och även ”An Introduction to Intensive Listning”.

”The Musical Timespace” går på djupet av lyssningens olika beståndsdelar, hur de alla samarbetar till en upplevelse. ”An Introduction to Intensive Listning” är en guide till hur man med hjälp av upprepad lyssning med varierad fokus får lyssnaren till  att lära sig att lyssna till ny musik och till att fördjupa deras koncentration till musikens nyanser.

Jag har är verkligen fascinerad över Eriks avhandling, mycket intressant läsning. Han beskriver allt från hur hjärnan reagerar när man lyssnar till att använda olika verk som exempel för att beskriva lyssnings termer. Jag har tänkt att använda mig av hans guide ”An Introduction to Intensive listening” och kunskap jag lärde mig i ”The Musical Timespace” till att utarbetade mitt eget publiks konsertmaterial.

Deep Listening

Nu har jag läst Pauline Oliveros ”Deep Listening: A Composer´s Sound Practice”. Det var en liten kamp att komma igenom Olivieros bok där hon beskriver i detalj hennes 4 timmar långa grupplektioner. Jag tror att ”Deep Listening” tekniken är något som man skall uppleva och inte läsa om.  Morten Svenstrup håller Deep Listening-kurser i Danmark som jag gärna hade deltagit i men det går tyvärr inte ihop med att ha en liten baby.

Vad är Deep Listening?

Deep Listening är en ”lära” där studenterna får fördjupa sig i ljud med hjälp av improvisation, elektronisk musik, ritualer och meditation. Läran skapades av den amerikanska kompositören Pauline Oliveros. Hon pratar i boken ”Deep Listening: A Composer´s Sound Practice” om att det inte är öronen som lyssnar utan att det är hjärnan som gör det. Att man kan genom övning få kunskap som gör att man kan fokusera på ljud i detalj eller öppna upp för hela ljudbilden.

Här kan ni se hur en kort meditation kan gå till:

Just nu kan jag inte riktigt komma på hur denna teknik skulle hjälpa min publik. Jag skall tänka på det och se om jag kommer på något senare.

Jag har även försökt komma på hur jag skulle kunna lära av denna teknik och ta den in med mig i övningsrummet. Det enda som jag kan komma på är att pröva att spela med fokuserad lyssning och sen öppen lyssning.


Upp på hästen igen

En ny lite mera realistisk plan

Nu blir det nya tag! Nu startar mitt projekt på riktigt.

Jag skall från och med nu ta med mig all kunskap jag lär mig om att lyssna in i övningsrummet. Jag har tänkt att låta er följa med här på bloggen genom kortare ljudinspelningar och beskrivningar av mina reflektioner över de olika övningarna och idéerna.

Jag har faktiskt inte kommit på denna fina idé själv utan jag fick inspiration från Søren Rastogis spännande e-bok “FormingPerforming”. Här kan man följa Søren genom Youtube filmer, där han instuderar en sprillans ny pianokonsert skrivet av Paul von Klenaus.

Men nu om ni tror att ni kommer få se mitt vackra ansikte på Youtube och höra om hur jag övar in ett stycke, så tror ni fel. Detta är fortfarande ett projekt som handlar om att lyssna och våran upplevelse av detta. Om jag skulle spela in massor av filmer så skulle det ta bort för mycket av fokuset på att lyssna. Så ni kommer nu få följ med här på bloggen i några få ljudfiler och framförallt i vad jag tänker om processen.


Publiken

Tro inte att jag har glömt bort er min kära publik. Jag överger er inte men jag har bestämt mig för att skala ner storleken på det hela.

Jag vill bjuda in en liten publik till en konsert där konsertupplevelsen startar redan hemma hos deltagaren. Där skall deltagaren få möjlighet till att lyssna in sig på konsertens första stycke och lära sig olika sätt att lyssna på.

Istället för att dela upp publiken som skall följa olika ritualer, skall alla göra samma förberedelser. Detta och publikens storlek tror jag kommer göra så att projektet går att genomföra och att jag som konstnär kan få mera ut av det.

Efter konserten kommer jag dela med mig av er och min upplevelse av konserten.


Kunskap

Nu försöker jag lära mig så mycket jag kan om olika sätt att lyssna så att jag har något att ta med mig in i övningsrummet och så att jag kan ge er ett nytt sätt att lyssna på.

Problemet är just nu att jag tycker att det är svårt att hitta material om att lyssna. De flesta böcker handlar antingen om någon märklig filosofisk del av det hela eller den vetenskapliga biten av det hela.

Den enda bok som jag själv har hittat är Pauline Oliveros ”Deep Listening: A Composer´s Sound Practice”. Jag håller på att läsa den just nu och jag vet inte riktigt om det är detta jag letar efter.

Niels Rosing-Schow rekommenderade mig att läsa Erik Christensens “The Musical Timespace”. Jag har läst igenom bitar av boken som finns tillgänglig i Erik Christensens avhandling “Music Listening, Music Therapy, Phenomenology and Neuroscience”. “The Musical Timespace” verkar väldigt lovande och den är den nästa bok på min läsningslista.


Deprimerande

Jag har satt mig och läst igenom mina blogginlägg och jag har fastnat vid en mening.

”Kunstnerisk Udviklingsprojekt är ett projekt som är integrerat i en konstnärlig process”.

Jag har insett att jag har styrt detta projekt åt fel håll och fokuserat på fel saker. Detta projekt har alldeles för mycket projektledare karaktär och det är alldeles för stort.

Deprimerande.

Jag tror att istället för att satsa på den stora ”test publiken” skala ner det hela och lära mig mera om olika sätt att lyssna på. Jag måste se till att detta projekt blir integrerat i en konstnärlig process.

DR Klub Klassisk

Min pojkväns moster skickade mig just nu något väldigt spännande!

Visste ni att DR har en lyssningsklubb? Det är ett samarbete mellan DR och landets bibliotek där de som är intresserade kan anmäla sig till att vara med. Deltagarna får skickat information om en P2 konsert och så får de låna en CD skiva med musiken, sedan ses deltagarna med en bibliotekarie och diskuterar musiken. Vilken fantastisk idé!

Jag skall försöka smyga med på ett möte och se om detta är något som kan hjälpa mitt projekt. Tyvärr verkar det som om det är uppehåll med mötena just nu och att bibliotekets hemsida där man kan ladda ner informationen är trasig. Till denna punkt skall jag återvända.

Dokumentation av projektet

Som ni nu vid det här laget har märkt så har jag valt att dokumentera mitt projekts process i bloggform och lägga upp det på min hemsida.

Från början hade jag tänkt att göra en app, men efter att ha spenderat tre dagar med att försöka lära mig hur man gjorde, gav jag upp. Jag har även märkt att folk mer och mer slutar använda appar och föredrar något som är browserbaserat.

Jag tänkte sedan att jag istället skulle intervjua publiken och lägga ut det på Youtube. Det var dock inte någon i min umgängeskrets som ville prata öppet om sin ”högre musikupplevelse” på Youtube, vilket man kan förstå.

Därför valde jag att låta er följa med på projektets utveckling här på min projektblogg. Ni kan även se konsertmaterialet här på hemsidan.

När jag har sökt efter inspiration och kunskap till mitt projekt har jag läst en del avhandlingar och artiklar. Mycket av min tid har gått åt att slå upp ord som jag inte förstått. För att ni lättare ska förstå innehållet i mitt arbete har jag försökt skriva med ett enklare språk. Jag vill gärna att alla skall kunna förstå mitt arbete och inte begränsa det till en liten skara akademiker.

Att lära känna sin publik

Niels Rosing-Schow föreslog förra gången vi sågs att jag skulle lära mig mera om människors vanor och tankar om att lyssna på klassisk musik. Detta kunde jag göra genom att intervjua människor i olika åldersgrupper.

Så det har jag nu gjort, jag har pratat med allt från en bartender till en psykolog.

Många av de jag pratade med gick på klassisk konsert 2-3 gånger om året, men önskade att de hade tid att gå flera gånger. Förvånansvis många hade en uppstarts tid på ca 10 minuter innan de kom in i musiken och tyckte att de fick en större upplevelse om de kände igen musiken. Många av de som jag pratade med föredrog att lyssna på musik i bilen och få hade upplevt ett “högre ögonblick” när de lyssnade på musik.

Min fråga inför detta projekt är om jag kan hjälpa publiken att få en djupare lyssningsupplevelse. Det ultimata målet var att och skapa en konsert så att de får uppleva ett “magiskt ögonblick”. Efter intervjuerna och böckerna jag har läst så tror jag inte man riktigt kan skapa det magiska ögonblicket genom någon slags ritual. Jag tror däremot att man på något sätt kan hjälpa publiken till en djupare lyssningsupplevelse.

En av de saker man kan göra för att hjälpa publiken är att låta dem bekanta sig med musiken innan konserten så att de känner till den.

Nedanför kan du se ett urval av intervjuerna.

Read More

Räddaren i nöden

Till er som någon gång skall göra ett projekt, skaffa er en handledare det första ni gör.

Jag önskade så att jag hade träffat Niels Rosing-Schow tidigare. Smart och med mycket kloka idéer.

Niels rekommenderade att jag läste om ”The Search for the shining eye”. I väldigt korta drag är det ett projekt om att generera mera publik till symfoniska konserter.

Projektet ville transformera konsertbesöket genom att förnya relationen mellan orkester och dess publik och på det sättet förhindra mera publiktapp. De jobbade mycket med valet av musik och presentationen av musiken. De arbetade även mycket med att musikerna interagerade med publiken.

Innan de satte igång med sitt projekt så intervjuade de massor av människor och de hade några väldigt spännande resultat från sina undersökningar.

De flesta som visade intresse i klassisk musik tyckte inte att konserthuset var den föredragna platsen att lyssna på musik. Den plats som de oftast lyssnade på klassisk musik var faktiskt i bilen och på plats två var i hemmet.

Vad har bilen för förutsättningar som gör att folk föredrar att lyssna på musik just där? Är det det enda ställe som de får vara för sig själv? Jag kan ju inte direkt tränga mig in i folks bil och ha en konsert där, men finns det något annat ställe där folk är för sig själv?

Har du tid över kan du läsa om ”The Search for the shining eye” här: https://www.issuelab.org/resource/the-search-for-shining-eyes-audiences-leadership-and-change-in-the-symphony-orchestra-field.html