I övningsrummet: Processen

Jag är så glad för att jag tog med mig detta projektet in i övningsrummet. Det har gett mig så mycket.

Att arbeta med inspelning

Att spela in mig själv är normalt något jag gör väldigt sent i min övningsprocess och det är väldigt få gånger jag tar mig tid till att verkligen lyssna på vad jag har spelat. Men genom att göra dessa små lyssningsövningar där jag har jämfört de olika resultaten har jag tvingats att verkligen lyssna. En bonus till det hela är att jag tycker att hela instuderingen har gått mycket snabbare än vanligt.

Avslappnad men alert kropp

Detta hjälpte på koncentrationen och lyssningen, men då jag inte dagligen har tillgång till en sjö så måste jag hitta ett annat sätt att bli alert på.

Öppen/fokuserad lyssning

Detta tror jag kan vara en bra idé för att förbereda mig på stressfyllda “konserter” så som audition. Jag tycker många gånger att man kan bli väldigt förvirrad då man tycker att det man spelar låter annorlunda när man spelar audition. Man hör plötsligt juryn som harklar sig, skrapar med sin stol. Hemma kan jag däremot ignorera att det sjungs “Mariehönen Evigglad” i nästa rum. Jag tror att detta delvis beror på att i auditionsituationer lyssnar jag öppet men hemma lyssnar jag fokuserat. Därför tror jag att öppen lyssning skulle vara en bra idé för mig att föra in i min dagliga ritual för att förbereda mig på hur det kan kännas i en auditionsituation.

Det lät även ibland bättre när jag lyssnade öppet, så jag skall försöka att lyssna mera öppet.

Feedback från en som inte är musiker

När jag gjorde Erik Christensens lyssningsövning med mina deltagare så märkte jag hur mycket jag tänkte och lyssnade i notbilder och inte i styckets utmärkande delar. Det var väldigt lärorikt att höra en omusiker prata om vad den hörde i stycket. Det som jag lade vikt vid som tekniska problem la inte testpersonen ens märke till. Istället irriterade han sig på slutet som han inte tyckte om. Det fick mig att inse att jag kanske hade låtit tekniken styra lite för mycket över hur det lät istället för att skapa något ”fint”.

Tystnad

Att bli påmind om att lyssna på tystnaden har verkligen hjälpt mig att bry mig om vad som hörs. Den har tvingat mig till att finslipa delar som jag normalt hade ignorerat. Resultatet är att pauserna får den tystnad som de förtjänar och kompositören önskade. Min lilla tystnadsession har även fått mig att inse vikten av tystnad före och efter jag har spelat. Kan låta banalt, men det är något som jag alltid slarvar med i övningsrummet och som tyvärr följer med mig in på scenen ibland.

Jag har sammanfattat hela min process i en kort guide till musiker som vill lyssna på nya sätt.

I övningsrummet: lyssna till tystnad

En mycket vis person jag pratade med om mitt projekt sa frasen: “ Ljud uppstår från tystnad, och sen försvinner den in i tystnaden” .  Detta tycker jag var väldigt vackert sagt och inspirerade mig till denna lilla session: att lyssna på tystnaden.


Del 3

Om man lyssnar noggrant vid 00:23 så hör man hur jag slår fingrarna in i strängen för att förbereda nästa ton. Helt onödigt och skapar lite oklarhet och tar bort lite av stämningen. Vid 00:36 så låter jag inte tonen dö ut, utan försätter röra stråken. Vid 00:55 och 01:06 slår jag igen ner fingrarna för att hitta tonen.

Del 3

Här lyckas jag verkligen hålla tystanden och ge pauserna den vikt de förtjänar. Jag tycker det skapar en helt annat sammanhang.


Det gör så mycket att verkligen ge tystnaden den plats i musiken som det förtjänar. Ibland måste jag utnyttja pausen för att hitta en ton men många gånger handlar det mera om fokusering och om att lyssna att man gör skiften så diskreta som möjligt. För helt tyst blir det ju aldrig “vid örat” men ut hörs det inte om man anstränger sig.

I övningsrummet: Intensive Listening

Del 1

Jag blev mycket förvånad över att mina deltagare i mitt lilla test hörde det i musiken jag faktiskt ville uttrycka. Jag hade förväntat mig att de skulle svara: ledsen och sorgligt och inte så exakt som “Klagande, Inte nödvendigt trist men mera dystert. Tvivlande, som en som är lite deprimerad.”

Det jag tänker på när jag spelar början är någon som är deprimerad, tvivlar och frågar sig själv hur hon kan stå till svars för sina handlingar.

Min lilla deltagarskara sa ingenting om frågor. Jag skulle vilja att det hördes mera frågetecken i mitt spel i början.


Nästa gång jag spelar provar jag att ”lyssna öppet” så att jag får fram klangen, men jag vill prova att ta upp tempot lite för att få fram den lite mera frågande karaktären.

Jag tyckte det hjälpte på början. När det börjar bli dubbelgrepp kräver fortfarande lite övning.


Del 2

Det som jag fastnade för på denna delen var att deltagare 1 sa ” Jag tycker det är en växelverkning”. 

Om jag skall vara ärlig har jag aldrig tänkt på det men det är ju det som faktiskt sticker ut, de höga tonerna. Jag har mera varit fokuserad på att det skall vara starkt och aggressivt.


Tillbaka till mitt spelande. Jag provar att ta bort borduntonen för att hitta uppdelningen.

Del 2 med bara toppnoter

Jag prövar med bordunton men jag tycker inte resultatet blir så mycket bättre.

Del 2

Jag prövar att romantisera det hela lite med lite vibrato och markeringar.

Del 2 med romantik

Kanske lite mycket men helt klart på rätt väg.


Del 3

Del 3

Här kommenterade deltagare 2 borduntonerna. Jag håller helt med om att de låter lite som misstag. Jag hör nu att jag nästan spelar dem som ett förslag. Jag skall se om jag kan göra dem lite mera jämna och mera som hjärtslag.

Del 3 med jämnare bordunton

Det blev helt klart bättre denna gången.

Helheten

Något som jag tyckte var spännande med att prata med mina två deltagare var att de inte delade upp stycket på samma sätt som jag tänker det på. Jag inser nu att jag kanske har delat upp stycket för mycket efter vad jag har sett i notbilden och inte efter vad man faktiskt hör. Kanske kommer det att hjälpa att ge stycket en bättre flow.

I övningsrummet: Deep Listening

Min plan idag är att jag skall prova av att lyssna med fokuserad lyssning och sen öppen lyssning. Fokuserad lyssning är när jag bara lyssnar på violans ljud och öppen lyssning är när jag tar in alla ljud som är omkring mig.

Jag inser efter att ha provat att växla mellan fokuserad lyssning och öppen lyssning att jag automatiskt lyssnar fokuserat när jag övar.

När jag öppnar upp och lyssnar öppet så hör jag:

  • Först och främst mitt eget spelande
  • Min dotter som sitter och säger ma-ma-ma-ma
  • Nyhetsuppläsaren i radion som pratar om väder
  • Min pojkvän som går och sjunger “Mariehønen Evigglad”
  • Min granne som spelar någon psalm på sitt piano
  • Ambulanserna som kör förbi

Jag hade gärna spelat in denna fantastiska ljudbild till er men min mikrofon filtrerar bort bakgrundsljudet.

Hemma tror jag fortfarande att jag kommer att lyssna fokuserat den mesta av tiden när jag övar, annars skulle jag bli allt för distraherad av min omgivning.


Jag skulle vilja ha mera klang i rummet (och lite mindre Evigglad i bakgrunden) så jag har begett mig till konservatoriet.

Här provar jag att lyssna fokuserat. Bara på mitt spel.

Fokuserad lyssning

Sen provar jag öppen lyssning där jag låter min hjärna ta in alla ljud.

Öppen lyssning

Det kändes ganska obekvämt att lyssna öppet när jag spelade. Varje gång när buss 2A körde förbi tänkte jag verkligen “oj där kommer bussen igen”.

Jag klarade inte av att sätta dubbelgreppen när jag lyssnade öppet.

Jag har nu lyssnat på de två olika inspelningarna och nu när jag jämför dem tycker jag faktiskt att när jag lyssnar öppet så låter början bättre.

Jag prövar att göra en inspelning där jag först lyssnar öppet och sen lyssnar fokuserat där det blir dubbelgrepp.

Ha, ha, ha, jag vet tyvärr inte om dubbelgreppen blev så mycket bättre men jag tyckte om känslan att lyssna öppet och sen lyssna fokuserat.

Konklusion

Det är ganska ansträngande att lyssna öppet tycker jag. Men jag tror att det skulle vara en bra ide om jag började göra den här lilla övning varje dag. Ofta så lyssnar jag bara öppet när jag kommer in i konsertlokalen och det kan ibland bli lite överväldigande. Att lyssna öppet gav mera efterklang för jag tog mig tid till att tonen fick klinga ut längre.

En sak som jag noterar är att för att kunna lyssna öppet måste jag titta längre bort i rummet och när jag spelar fokuserat så tittar jag ner på golvet.

I övningsrummet: avslappnad men alert kropp

Välkommen in i mitt övningsrum! Är inte utsikten fantastisk! Jag befinner mig just nu i Dalarna på mitt sommarställe och mitt övningsrum är ett stort ljust rum med fantastisk utsikt.

Jag har inte hunnit läsa så långt i Pauline Oliveros bok ”Deep Listening: A Composer´s Sound Practice”, men det jag har hunnit lära mig är att hon lägger stor vikt vid att kroppen och sinnet inte är separerade. För att uppleva musiken till fullo krävs en avslappnad men alert kropp. Har kroppens tillstånd stor betydelse för hur mottagliga vi är på att lyssna?

Låt oss kasta oss ut i det här. Jag tar och gör min favoritmeditation som är “Progressive Muscle Relaxation Guided Meditation” av
Freebird Meditations för att få en avslappnad kropp. Efter det springer jag ner och tar ett dopp i sjön (avslappnad men alert) och sen provar jag att spela igenom Pendereckis Cadenza.

Lyssnade jag bättre än vad jag brukar? Jag tror att jag var mera fokuserad och det gjorde att jag lyssnade bättre och mera koncentrerad än vad jag brukar. Men jag lyssnar inte på något nytt sätt och det vill jag åt nu.

Jag är tyvärr i så dålig spelform efter att ha fått en baby och Penderecki har sina svåra passager, så ni får inte ett lyssningsexempel denna gången.

Ett magiskt ögonblick

Vi har alla varit på en konsert där vi bara har suttit och räknat minuterna tills konserten skall vara över. Att kalla det lätt tortyr kanske är att ta i, men att sitta still på en ofta inte allt för bekväm stol i över en timma är allt annat än trevligt.

Ironiskt nog är ju detta konsertbesök ofta något man själv har valt att deltaga i och det är meningen att det skall vara en berikande upplevelse.

Jag hoppas dock att även du har upplevt den där fantastiska konserten när du sitter och lyssnar och den bara sveper in dig i det mest magiska tillstånd och allt går upp i en högre enhet.

Det som fick mig att komma på vad mitt projekt skulle handla om var en sådan konsert där allt bara svävade. The Shanghai Symphony Orchestra och den fantastiska sopranen Song Yuaming framträdde med Richard Strauss mästerverk ”Four Last Songs, Op. 105”.

Om jag skall vara ärlig så förväntade jag mig inte så mycket av denna konsert. Song Yuanming var för mig okänd och jag trodde orkestern ”bara” var tekniskt duktig, så anledningen till att jag gick var min kärlek till Strauss.

Jag blev därför överväldigad när sopranen startade att sjunga, det vackraste jag någonsin hört. Hennes röst blandat med symfoniorkesterns välbalanserade, men lekfulla svar satte mig i en musikalisk trans. När konserten var slut satt jag helt förstummad. Det var först nu 15 år senare jag riktigt förstod vad min lärare i kulturhistoria menade med katarsis. Konsten kan hjälpa en att rensa ens själ.

Nästa dag i övningsrummet började jag såklart analyserandet av gårdagens upplevelse.

Är det möjligt att som konstnär skapa dessa magiska ögonblick eller händer det bara? Hur lyssnar man egentligen? Hör publiken det jag hör och lägger in i musiken?

Alla dessa frågor skapade frågeställningen till detta projekt jag nu vill skapa:

Kan jag hjälpa publiken att få en djupare lyssningsupplevelse och kan detta projekt fördjupa mitt sätt att lyssna så att jag faktiskt förmedlar det jag vill uttrycka?