Succé eller fiasko?

För några månader sen frågade jag mig själv:

Kan jag hjälpa publiken att få en djupare lyssningsupplevelse och kan detta projekt fördjupa mitt sätt att lyssna så att jag faktiskt förmedlar det jag vill uttrycka?

Jag har sedan den dagen läst böcker, artiklar, avhandlingar och sett videos om ämnet ”att lyssna”. Jag har även fått intervjuat en underbar skara av människor om deras konsert- och lyssningsvanor.

Efter denna förberedelse så utarbetade jag en förberedande process för publiken som de använde som förberedningsmaterial till min konsert.

Under tiden jag blev klokare på ämnet ”att lyssna” så testade jag olika lyssningsidéer i mitt övningsrum. Allt detta ledde fram till konserten som både var en succé för mig och publiken. S

Jag tycker att detta projekt har hjälpt min publik att få en djupare lyssningsupplevelse. I den feedback jag har fått från konserterna så använder de meningar som ”Jag var med i musiken med en gång” och ”När musiken började sveptes jag liksom med och det fick mig att bli väldigt berörd”. Detta tycker jag tyder på en djup lyssningsupplevelse.

Den 60 åriga specialläraren intervjuade jag både innan och efter projektet. Hon sa innan projektets början att hon först kommer in i musiken när hon har tittat klart på omgivningen och att hon hellre lyssnar på pop än på klassisk musik. Efter konserten och övningarna sa hon istället ”Det var en ny upplevelse för mig och jag tyckte om den”.

Att gradera en lyssningsupplevelse från 1-10 känns onödigt så jag får gå på mitt samlade intryck av allt respons jag har fått och jag skulle säga att jag har lyckats.

Jag trodde att det skulle vara lättare att prata med människor om de har upplevt en ”högre upplevelse” genom musiken. Men de jag har pratat med blir överlag ganska generade när jag ber dem att prata om det. Från dem jag har fått svar har det både varit ja och nej.

Eriks Christensens lyssningsövning gjorde verkligen så att man fick en fin förståelse för lyssningens olika lager.

Jag är förvånad och lite rörd över att deltagarna faktisk hör nästan allt jag lägger in i stycket. ”Klagande, Inte nödvändigt trist men mera dystert. Tvivlande, som en är lite deprimerad. Där det skiftar tonhöjd och blir mera intensiv är det som någon kämpar med vad den skall göra.”

Detta är nästan ordagrant hur jag skulle vilja beskriva vad jag känner i början när jag spelar.

Reflektion över projektet

Det här projektet har tagit många vändningar. Det gick från något väldigt stort till något mera hanterbart. Jag tycker inte tiden jag spenderat på mitt stora projekt är bortkastad tid för jag lärde mig även av det och använde mig av vissa saker till mitt lilla projekt.

Om jag skulle ha gjort om något så skulle jag ha skaffat mig en handledare mycket tidigare i processen. Niels guidning har varit guld värd och hans kunskap om så många ämnen är djupt imponerande. Det har varit en förmån att få höra honom prata.

Jag har många gånger även tvivlat på om detta projekt är tillräckligt del av en konstnärlig process. Men jag kände att hela projektet fick en större relevans för mig som konstnär när jag började pröva av de olika sätten att lyssna på och föra in kunskapen in min övning.

För mig har det varit ett ganska stort hinder att alla de böcker jag har läst är skrivna på ett väldigt akademiskt sätt, vilket jag inte är van att läsa, så att bara komma igenom en bok tog mig väldigt lång tid. Trots detta så är jag glad att jag gjorde det för det gav mig denna kunskap och inspiration att genomföra detta projekt.

Jag har många gånger önskat under detta projekts gång att jag hade valt ett lättare ämne än “att lyssna”. Jag brukar mera arbeta matematiskt, mentalt (föreställa mig hur det skall låta) och hur det känns fysiskt att spela, men jag kände att det var just lyssningen som jag behövde för att komma vidare med mitt musicerande.