Konserten

Applåderna tystnar och det är knäpp tyst och jag börjar spela. Det är en fokusering i rummet som jag aldrig tidigare har upplevt.

Jag har även ett lugn och är centrerad, det känns otroligt tryggt att veta att publiken är med på vad som skall ske. Jag kan märka att vi är ett.

Normalt hade jag aldrig börjat med Pendereckis Cadenza och jag hade nog inte valt det stycket överhuvudtaget för detta lite mera lättsamma sällskap. Men en del av detta projekt var att jag vill att de skall uppleva de känslor som jag upplever och jag tycker att Pendereckis Cadenza är ett fantastiskt stycke som är så rikt och får en att genomgå en slags katarsis.

Inte ett knyst under hela stycket från publike och jag kunde verklig känna att de var med mig. Normalt brukar jag vara lite nervös för att de skulle vara uttråkade och tycka stycket var fult när jag väljer ett lite mer modernt stycke, men med den förberedelse som de hade i bagaget kände jag mig trygg på ett sätt jag inte har känt förut.

Efter Cadenzan fortsatte jag konserten med ett mera lättsamt program bestående av lite Bach och julsånger.

Mingel efteråt

Efter konserten fick jag möjligheten att prata med publiken över ett glas vin.

Responsen var enormt positiv. De flesta hade valt att göra den förberedelse både del 1 och del 2 av konsertmaterialet.

De hade tyckte att det hade varit kul att få ta del av projektet och all förberedelse till konserten gjorde att de såg fram till konserten på ett annat sätt än vad de brukar.

Två av mina vänner som var i publiken frågade jag om de hade upplevt en ”en större enhet”. Den ena sa att han kände det under slutet av Penderecki Candezen. Den andra vännen hade inte upplevt ett magiskt ögonblick men sa att hon aldrig var uttråkad och hela tiden i musiken.

Det kändes svårt att fråga publiken om de hade upplevt ett magiskt ögonblick, för det kändes som en väldigt personlig fråga.

Det var kul att iakttaga publiken för alla pratade med alla. De hade en otroligt fin gemenskap och det kändes som om de verkligen var en grupp.

De som hade med sina lyssningspapper lämnade dem och jag uppmuntrade dem som inte lämnade att maila mig om deras upplevelse.