Gå i andras skor

Detta projekt började med att vara fokuserat på publikens sätt att lyssna på. Under vägen blev jag intresserad av mitt eget sätt att lyssna på som musiker, och jag kom på, att det inte bara var mig som skulle hjälpa publiken till att lyssna, men lika mycket jag där skulle lära mig att lyssna som min publik. De två olika sätten för lyssning berikade varandra.

Första gången jag hörde Pendereckis Cadenza för viola hörde jag den som publik.

Jag hörde ett stycke som började med en suckande och frågande början, för att sen långsamt börja koka över och explodera in i en konstig värd med ilska och märklig rytmik. För att sen plötsligt lugna ned sig och sakta dö bort.

Men efter jag började instudera Cadenzen som musiker, började jag istället höra strukturer och tekniska svårigheter.  Jag studerade den matematiska strukturen i musiken så mycket så att den naturliga i det hela försvann för mig. Jag lyssnade bara fokuserat och aldrig öppet.

Men efter att ha gjort lyssningsövningarna med mina testpersoner så började jag höra det de hörde. Det som jag också hade hört en gång i tiden men glömt av allt från styckets häftiga rytmer och växlande karaktär. Genom att prata med publiken fick jag gå i deras skor och höra det de hörde vilket hjälpte mig att kunna fokusera på det som var viktigt i musiken och uppleva musiken på nytt igen.

Jag tycker även att publiken fick pröva på mina skor. Genom att få ”instudera” bitar av ett stycke genom repetitiv övning och lyssna på flera dimensioner än bara första intrycket. De fick dyka ner i musiken och verkligen tänka på vad de hörde. De fick även jobba på att lyssna fokuserat och stänga ute allt omkring dem.

Jag är glad att jag har fått lov att pröva deras skor och jag vet att de har uppskattat att få ta en tur i mina.