Ett magiskt ögonblick

Vi har alla varit på en konsert där vi bara har suttit och räknat minuterna tills konserten skall vara över. Att kalla det lätt tortyr kanske är att ta i, men att sitta still på en ofta inte allt för bekväm stol i över en timma är allt annat än trevligt.

Ironiskt nog är ju detta konsertbesök ofta något man själv har valt att deltaga i och det är meningen att det skall vara en berikande upplevelse.

Jag hoppas dock att även du har upplevt den där fantastiska konserten när du sitter och lyssnar och den bara sveper in dig i det mest magiska tillstånd och allt går upp i en högre enhet.

Det som fick mig att komma på vad mitt projekt skulle handla om var en sådan konsert där allt bara svävade. The Shanghai Symphony Orchestra och den fantastiska sopranen Song Yuaming framträdde med Richard Strauss mästerverk ”Four Last Songs, Op. 105”.

Om jag skall vara ärlig så förväntade jag mig inte så mycket av denna konsert. Song Yuanming var för mig okänd och jag trodde orkestern ”bara” var tekniskt duktig, så anledningen till att jag gick var min kärlek till Strauss.

Jag blev därför överväldigad när sopranen startade att sjunga, det vackraste jag någonsin hört. Hennes röst blandat med symfoniorkesterns välbalanserade, men lekfulla svar satte mig i en musikalisk trans. När konserten var slut satt jag helt förstummad. Det var först nu 15 år senare jag riktigt förstod vad min lärare i kulturhistoria menade med katarsis. Konsten kan hjälpa en att rensa ens själ.

Nästa dag i övningsrummet började jag såklart analyserandet av gårdagens upplevelse.

Är det möjligt att som konstnär skapa dessa magiska ögonblick eller händer det bara? Hur lyssnar man egentligen? Hör publiken det jag hör och lägger in i musiken?

Alla dessa frågor skapade frågeställningen till detta projekt jag nu vill skapa:

Kan jag hjälpa publiken att få en djupare lyssningsupplevelse och kan detta projekt fördjupa mitt sätt att lyssna så att jag faktiskt förmedlar det jag vill uttrycka?